UKRAINA BEHÖVER HJÄLP ATT FÅ UT SIN SKÖRD. MEN NÄR SPANNMÅLSHANDELN OCH FODERINDUSTRIN NU TRYCKER PÅ FÖR ÖPPEN TRANSIT GENOM EU ÄR DET SPANNMÅLSODLARNA SOM RISKERAR ATT FÅ BETALA, EN GÅNG TILL. SEDAN DEN 22 JULI HAR FARTYGSTRAFIKEN TILL HAMNARNA KRING ODESSA I PRAKTIKEN UPPHÖRT. UNDER DE FÖRSTA ELVA DAGARNA I AUGUSTI KOM SJU FARTYG, JÄMFÖRT MED 169 UNDER HELA JULI. UKRAINA SITTER PÅ LAGER OM 24,6 MILJONER TON OCH BER NU EU OM STÖD FÖR NYA EXPORTVÄGAR GENOM UNIONEN.

Enligt Kiev kan hamnarna vid Östersjön ta emot upp till 20 miljoner ton, och med EU-stöd skulle ytterligare 22 miljoner ton kunna exporteras. Kiev försäkrar att det bara handlar om transit till länder utanför EU.
Bakom kravet står starka intressen. Den ukrainska spannmålshandelns organisation UGA har vänt sig direkt till EU-kommissionen. Ukraina har begärt högre importkvoter för vete och fått nej, och ber nu om 1,1 miljarder euro som ska gå till europeiska transport- och logistikföretag.

SAMTIDIGT KRÄVER EU:S FODERINDUSTRI, genom branschorganisationen FEFAC, öppen transit och marknadstillträde för ukrainsk foderspannmål. Säljarna vill nå Europas höga priser och köparna vill ha billig råvara.
Båda har mycket att vinna om transit blir en bakdörr in på marknaden. Vi vet hur det gick förra gången. När solidaritetskorridorerna öppnades 2022 skulle spannmålen också vidare ut i världen. I stället köpte handlare upp stora volymer ur transitflödet, och omkring tre miljoner ton blev kvar i Polen fram till mars 2023. Polskt kvarnvete föll från omkring 4 kronor per kilo första halvåret 2022 till drygt 2 kronor i maj 2023.

I Rumänien har grävande journalister beskrivit hur 1,8 miljoner ton hamnade på marknaden, delvis via skalbolag. Polens riksrevision slog senare fast att myndigheterna saknade verktyg för att stoppa det. Världsmarknaden föll också under samma period, men bönderna i gränsländerna fick dessutom fulla lager och en hemmamarknad som inte gick att sälja på.

I DAG ÄR DRIVKRAFTERNA STARKARE ÄN DÅ. EU har bärgat sin minsta spannmålsskörd på minst tio år efter sommarens hetta och torka, och underskottet på majs växer. Samtidigt har priserna i Ukraina fallit med omkring 30 procent. När prisskillnaden är så stor och köparna så angelägna räcker det inte med ett löfte om att lasten ska vidare. Europas odlare har inga marginaler för en repris. Skörden är liten och kostnaderna höga. Vår bransch lever med väder och vind, och efter en tid med stora skördar och låga priser är årets prisnivå det som kan rädda kalkylen.

Världsmarknadspriset får bli vad det blir. Men EU ska inte själv skapa en extra prispress genom spannmål som läcker ut på den inre marknaden. Det gäller också Sverige, där priserna sätts med Parisbörsen MATIF som riktmärke.

Ukrainska storjordbruk producerar dessutom under andra villkor än vi. Enligt handelsavtalet ska Ukraina anpassa sig till EU:s produktionsregler först 2028. Det betyder inte att Ukraina ska lämnas åt sitt öde. Blockaden är Rysslands verk. Får ukrainska bönder inte betalt kan den sådda arealen minska med 35–40 procent till våren.

Men det finns sätt att hjälpa som inte går genom EU:s spannmålsmarknad.

FÖR DET FÖRSTA: Finansiera lagring och likviditet i Ukraina, så att bönderna kan så utan att tvingas sälja till vilket pris som helst.

FÖR DET ANDRA: Låt EU eller FN:s livsmedelsprogram köpa spannmålen vid gränsen och äga den hela vägen till mottagarländerna. Spannmål som ingen handlare äger kan ingen handlare sälja på vägen.

FÖR DET TREDJE: Om transiten ändå utökas ska den gå i plomberade heltåg direkt till hamn, med en ekonomisk säkerhet som förverkas om lasten inte lämnar unionen och en automatisk nödbroms när lokala priser faller under börsnivå.

Det bästa vore en säker sjöväg, men ingen ska räkna med det i närtid. Ryssland kopplar ett spannmålsavtal till att Ukraina slutar angripa ryska oljeraffinaderier. Den 3 oktober lovade Ryssland fortsatta vedergällningsattacker mot Kiev, och samma dag sade president Zelenskyj att Ukraina trappar upp attackerna mot raffinaderierna.

EU BEHÖVER EN PLAN som håller även om Svarta havet förblir stängt. Kravet till regeringen och Sveriges EU-parlamentariker är konkret: Säg nej, i ministerrådet och i parlamentet, till utökad transit och till EU-pengar för den, så länge plombering, ekonomisk säkerhet och nödbroms saknas. Polen och Rumänien har redan sagt nej till att öka transiten. Sverige bör ge dem sitt stöd och samtidigt driva de alternativ som faktiskt hjälper Ukraina. Solidaritet med Ukraina och rimliga villkor för Europas bönder går att förena. Men bara om vi har lärt oss något av förra gången.